Bruno Mathsson själv.

Från början var det meningen att Bruno Mathsson, född 1907, skulle bli snickare som sin pappa. Pappan ägde en egen fabrik där de producerade klassiska möbler, och Bruno blev väldigt intresserad av utveckla möblernas form och funktion. Han förälskade sig i funktionalismen och gjorde självstudier på 1920- och 1930-talet för att lära sig mer. Röhsska Konstslöjdsmuseet i Göteborg kom att bli betydelsefullt för starten av hans karriär. Han lånade böcker och tidskrifter därifrån som skickades via tåg mellan Göteborg och Värnamo, där han var född, uppväxt och fortfarande bodde. Bruno fick även en väldigt viktig kontakt via museet, nämligen museets dåvarande chef Gustaf Munthe.

Bruno tillverkade en barockstol i furu som ställdes ut på en hantverks- och industriutställning i Värnamo för sin pappas fabrik, Karl Mathsson Möbelsnickeri. Av föreningen som arrangerade tävlingen fick han ett resestipendium så att han kunde ta sig till Stockholmsutställningen.

Med Stockholmsutställningen kom också funktionalismens genombrott i Sverige. Bruno lärde sig mycket och lyckades med hjälp av all kunskap skapa sin egen stil.

Gräshoppan med en böjd träram och en sits gjord av sadelgjord.

Den första av Brunos stolar som producerades var den som kom att kallas Gräshoppan. Det var Värnamos Lasarett som beställde stolen 1931 för att ha i sitt väntrum. De tyckte dock inte om den och tyckte att den såg förskräcklig ut, så de ställde undan den efter ett tag.

Han gav dock inte upp, utan studerade vidare på sittandets mekanik. Han satte sig bland annat i en snödriva för att få fram den perfekta sittkurvan till sina stolar. Under 1933-1936 gjorde Bruno därför en stolserie som kallades arbets-, vil- och liggstol mod. 36.

Med denna säng, ”Paris”, erövrade Bruno ett Grand Prix på världsutställningen Paris Expo.

1936 kom Gustaf Munthe in i i bilden igen. Han erbjöd Bruno en utställning på Röhsska Konstslöjdsmuseet för att få chansen att visa upp sina verk för en större publik. Det blev en fullständig succé och även Brunos stora genombrott. Året därpå var ett stort år för Bruno Mathsson, då vann han en massa priser på världutställningar och efterfrågan på hans möbler blev väldigt stor.

Brunos sommarhus i Frösakull, Halmstad, som idag är byggnadsminnesförklarat.

Då andra världskriget bröt ut 1939 pausades stolförsäljningen och Bruno reste runt i världen, där han bland annat fick kontakt med några stora arkitekter. Detta inspirerade honom till att börja bygga hus – de berömda Bruno Mathsson-husen med en tegelvägg och resterande väggar täckta med hans patenterade fönstersystem Bruno Pane. Tyvärr stötte man ofta på motstånd när man sökte efter bygglov, därför byggdes det inte fler än 35 hus.

Klassikern ”Pernilla”.

1955 deltog Bruno i H55-utställningen där han möblerade Svenska Slöjdföreningens informationshall. Han fortsatte sedan på möbelfronten under 1960-talet med att utveckla sina produkter och designade bland annat de praktiska utfällbara matborden. Bruno och matematikern Piet Hein designade sedan Superellipsbordet och Spännbordet tillsammans. Bruno skapade även klassikern ”Pernilla” år 1944, en vilstol som döptes efter DN-journalisten Pernilla Tunberger, och 1945 kom uppföljaren ”Pernilla 2”. Hans fru Karin Swärd fick en fåtölj uppkallad efter sig år 1969.

1969 visade Bruno upp sina möbler i Japan för första gången. Några år därefter hade en licenstillverkning växt fram och han tillverkade en möbelkollektion som var speciellt anpassad till Japan. Designern från Värnamo var nu känd över hela världen och lasarettet beställde in ”Gräshoppan” igen.

Brunos sista verk - ”Minister”-fåtöljen. Här i två olika färger.

Bruno Mathsson fick ett pris uppkallat efter sig för att hedras – Bruno Mathsson-priset, som delas ut årligen sedan 1984. Hans sista möbel gjordes 1986 och det var fåtöljen ”Minister”, efter det avled han tyvärr på grund av sjukdom. Hans möbler används dock fortfarande idag och beskrivs som ”moderna, fräscha och funktionella”.