Under mitten av 50-talet kom det många nya spännande nyheter till Sverige. En av dessa nyheter var televisionen. Den 29 oktober 1954 sändes från Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm, Sveriges första TV-program. Programmet hette En Skål för Televisionen och innehöll både ett nyhetsmagasin och en väderleksrapport men tyngdpunkten var dock underhållning.

Men televisionens riktiga start kom inte för ens år 1956 när ett riksdagsbeslut om att införa television i Sverige fattades. Den 4 september blev den officiella födelsedagen med TV-sändningar via Nackamasten. Det ”första” TV-programmet var ett valprogram och hette Tänker ni rösta?. Men det tog ett tag innan människor förstod vad television var för något och hade råd med en egen TV hemma. Först 1957 började TV-program sändas regelbundet och 1958 kom det riktigt stora genombrottet. Världsmästerskapet i fotboll gick på TV, det stora frågesportprogrammet skulle svara på 10 000-kronorsfrågan och programmet Kvitt eller dubbelt lockade många till att införskaffa en TV. Folk var som fastklistrade framför denna fantastiska manick.

Många politiker var emot den nya uppfinningen. De ansåg att TV:n var dåligt för barnen och att folk i allmänhet kunde bli dummare. Det nya mediet var en USA-produkt och att det redan fanns tillräckligt med medier. Folk skulle behöva mörklägga hemmet och titta koncentrerat i TV-skärmen i jämförelse med radion som kunde vara på när man arbetade och inte störde.

Men suget efter TV:n var stort. Mediet i sig var så revolutionerande och nytt att fördelarna vägde över. Man kunde se på underhållning och även informativa program. Detta var starten på en ny era!

Den stora musikgenren på 1950-talet var Rock. De stora namnen som Bill Haley, Chuck Berry, Alan Freed, Jerry Lee Lewis, Buddy Holly och Elvis Prestley, var dominerande för denna tid. Efter kriget fick folk det bättre. Vita ungdomar hade gott om fickpengar som de gjorde av med på jukeboxen på fiken efter skolan.

Shlagercountryn som föräldrarna lyssnade på var inte längre intressant för ungdomar och de började i smyg leta sig ut på det svartas radiokanaler. Där dominerade den vilda rhythm & blues-musiken. Svarta barn växte upp med blues och gospel, medan vita växte upp med countrymusiken. De faktum att vita och svarta ungdomar växte upp i helt olika musikmiljöer, satte sin prägel på den tidiga rockmusiken. Musiken lät helt olika beroende på om den kom från svarta eller vita.

Bill Haley and His Comets var den första vita gruppen som slog igenom med den nya musiken. 1955 användes låter Rock Around The Clock som ledmotiv i filmen Black Board Jungle. Filmen var väldigt populär bland ungdomar och skivförsäljningen slog i taket. Rock Around The Clock kom att bli alla tiders mest kända rocklåt och Bill Haley kallades för ”Rockmusikens fader”

'

Bill Haley and His Comets

 

Från och med nu kom Rock'n Roll att associera med ungdomar och revolt mot auktoritet. Många vuxna hatade rockmusiken. De upplevde den som utmanande och hotfull. De ansåg i allmänhet att rhythm & blues var ”skränig och ociviliserad negermusik!” Men även om rasfördomarna var enorma, så fanns det som tur var en och annan sansad människa, som uppskattade bra musik, oavsett var den än kom ifrån. En av dessa människor hette Alan Freed.

Alan Freed var en populär discjockey som ständigt var på jakt efter ny, bra musik till sitt radioprogram ”Moondog House”. Han började smyga in en och annan rhythm & blueslåt i sitt program och senare kom han också att våga presentera enbart svarta artister genom hela programmet. Han bytte ut namnet ”rhythm & blues” till ”Rock'n Roll”. Tanken var att det skulle bli lättare att få folk att lyssna på musiken om man lotsades att det var något annat, ”Rock'n Roll”. Hans plan fungerade perfekt och nu började lyssnarsiffrorna stiga.

Alan Freed

 

1953 steg en ung ödmjuk 18-åring in i Sam Philips musikstudio i Memphis. Han hade nyss fyllt år och ville använda sina födelsedagspengar på att spela in en egen skiva. Snart insåg Philips, att här stod livs levande, det som länge varit hans dröm- den vite sångaren med den ”svarta” rösten! Den unga mannens namn var Elvis Aaron Prestley. Under ett år spelade skivbolaget Sun in flera plattor med Elvis. Han överskred på båda sidorna inom musik för svarta och vita människor. Han mixade country med rhythm & blues som gjorde en stor succé. Folk från båda sidorna gillade Elvis och han spelades över alla kanaler. Snabbt var han känd över hela världen. Den första hitten hade namnet Thats's All right Mama.

Man lancerade Elvis som en tuffing med svarta läderkläder men det gick inte som man ville att det skulle gå. Men rullande höfter, gungande underkropp och avslutade ofta med att gå ner på knä bredbent, gick inte det ”tuffa” ihop. Men publiken älskade honom i alla fall. De unga älskade honom och de äldre förfasade honom. Elvis anklagades för att förstöra unga flickors goda moral eftersom sex inte var något man fick nämna!

Elvis Prestley

 

Mycket av musiken och de artister som var aktiva på 50-talet har vi att tack än idag. Och jag är ytterst glad för deras insatser!

Modet på 50-talet var relativt strikt och byggde till mestadels på "New Look"-stilen som Dior skapade i slutet av 40-talet. Kvinnorna förväntades vara propra, prydliga och eleganta med smal midja. Resten av kroppen skulle dock vara kurvig. De kvinnliga formerna skulle vara framhävande. Hade man inte den "rätta kroppen" fick man fixa det med hjälp av korsetter, höfthållare och behåar. Marilyn Monroe och Audrey Hepburn var två av stilikonerna och även riktlinjerna för kroppsidealet på 50-talet.

Alla känner nog till det berömda drömmarnas plats; Hollywood. Då syftar man både på distriktet i Los Angeles, som är centrumet för USA:s filmindustri, men man syftar också på hela amerikanska filmbranchen i stort. 
50-talet var ett minst sagt händelserikt årtionde för Hollywood:

 

På 1950-talet började inspelningsstudior och kontor för musik bosättas i Hollywood. Andra företag fortsatte dock att flytta till olika delar av Los Angeles-området, främst till Burbank. En stor del av filmindustrin fanns ändå kvar i Hollywood, även om områdets yttre utseende förändrades.

 

Den ursprungliga Hollywoodskylten stavade "Hollywoodland", men efter en renovering så kortades det ned.

Under tidigt 1950-tal byggdes den berömda Hollywood Freeway, en motorväg som löpte från Four Level Interchange i centrala Los Angeles, förbi Hollywood Bowl, upp genom Cahuenga-passet och in i San Fernando Valley. I början färdades spårvagnar upp genom passet, på räls som löpte längs den centrala medianen.

 

Den kända Four Level Interchange som länkar samman Hollywood Freeway.

 

1952 lät företaget CBS bygga CBS Television Studios i hörnet av Fairfax Avenue och Beverly Boulevard, där Gilmore Stadium tidigare hade stått. CBS utbredning in i Fairfax-området gjorde att den inofficiella Hollywood-gränsen flyttades längre söderut än vad den tidigare hade varit.

CBS är en av de största TV-studios i USA.

 

Det kända inspelningsstudion Capitol Records Building på Vine St. strax norr om Hollywood Boulevard byggdes år 1956. Byggnaden har både kontor och inspelningsstudios. Byggnaden är inte öppen för allmänheten, men är ändå ett viktigt landmärke, särskilt på grund av dess runda design som ser ut som en hög med vinylskivor.

Capitol Records Building är ett av Hollywods kända landmärken.

Hollywoods ”Walk of Fame” skapades 1958 som en hyllning artister, konstnärer och andra viktiga bidragsgivare inom underhållningsindustrin. Den allra första permanenta stjärnan lades dock inte förrän 1960, tillhörande regissören Stanley Kramer.

Hollywoods "Walk of Fame", där otaliga kända namn finns graverade.

Några av de största kändisarna i Hollywood på 50-talet:

 

Marilyn Monroe

Legendarisk skådespelerska och stjärnan i storfilmer såsom Herrar Föredrar Blondiner (1953) och I Hetaste Laget (1959). Hon dog 1962 av en överdos på sömntabletter, troligen var det självmord.

 

Doris Day

Känd sångeska och skådespelerska som blev ofantligt populär under senare 50-talet. Hon var stjärnan i flertal musikaler, komedier and thrillers, inklusive Pyjamasleken (1957) och Pillow Talk (1959).

 

Elvis Presley

En av världens största rocksångare, skådespelare och musiker som ofta benämns som The King.

Hans skivor har sålt över en miljard exemplar över hela världen, vilket gör honom till den bäst säljande artisten genom tiderna. Han dog 1977 av ett hjärtfel orsakat av ett långt missbruk av receptbelagda tabletter.

 

Källor:

http://en.wikipedia.org

http://funnywebpark.blogspot.se

 

Efter andra världskriget så stod två supermakter som främsta vinnare; Sovjetunionen och USA, samt deras allierade. Nu började vad som skulle komma att bli en ca. 50 år lång period av konflikter och motgångar, som kom att kallas det kalla kriget.

Delningen av Nord- och Sydkorea med den 38:e breddgränsen som bas.

Koreakriget var en av de tidigaste större konflikterna, som startade 1950 och varade officiellt i tre år. Korea, som sedan 1905 stod under Japansk kontroll, gjorde under andra världskriget ett avtal med Japan. Avtalet sade att Korea skulle bli ett självständigt land om Japan kom att besegras i kriget. Efter Japans förlust intog sovjetiska trupper norr om den 38:e breddgraden, medan USA:s intog söder om breddgraden. Detta gjordes mest för att se till att avtalen följdes.

Då de båda delarna inte kunde enas om en enad regering, så delades landet därför upp i två nya – Nordkorea och Sydkorea. Nordkorea blev en demokratisk folkrepublik medan Sydkorea blev en diktatur.

Då landet delades upp så skiljdes också resurserna åt. Nordkorea hade de stora industrierna och företagen, medan Sydkorea hade mest arbetskraft och människor.

Nordkorea bestämde sig slutligen för att med hjälp av Sovjet erövra Sydkorea och bilda en stabil ekonomisk stat.

Den 25 juni 1950 inledde Nordkorea invasionen med mål att ta sig till Sydkoreas huvudstad, Söul. Moskva hade godkänt invasionen, vilket gjorde USA och FN väldigt upprörda.

Efter flertal attacker lyckades de Sydkoreanska trupperna inta Söul, vilket USA:s dåvarande president Truman såg som ett hot från Sovjet. Så utan godkännande från säkerhetsrådet så gick amerikanska trupper in i kriget, och nu hade två länder förklarat krig mot Nordkorea.

USA och FN ställde sig alltså bakom Sydkorea, men Nordkorea fick snabbt hjälp av Kina, som inte tänkte tillåta USA:s inkräktande så nära den Kinesiska gränsen. 

Kina hade stor framgång i slagen och tvingade så småning om USA att retirera, och efter detta så minskade striderna avsevärt. Efter att Sovjet försåg Kina med mer avancerade vapen och krigsmaterial så insåg USA att det var omöjligt att överta Nordkorea utan att ett tredje världskrig skulle bryta ut, och till slut hade båda parterna hamnat i ett dödläge.

Sommaren 1951 började fredsförhandlingarna mellan länderna, men kriget fortsatte ändå under tiden, om än i mycket mindre former. Dessa småstrider utvecklades dock till större strider, vilket gjorde att USA drog sig ur fredsförhandlingarna. De kraftiga strider fortsatte under två år, men i juli 1953 undertecknades till slut vapenstillestånd. 

Sammanlagt beräknas ca. 5 miljoner människor ha mist livet på grund av Koreakriget.

Under åren har kriget aldrig upphört, men 2007 skrevs en fredsdeklaration under som skulle ersätta vapenstilleståndet. Den 38:e breddgraden är fortfarande hårt bevakad dygnet runt, men man har gjort några framsteg.

Koreakriget krävde livet hos ca. en miljon sydkoreaner, ca. en miljon nordkoreaner, ca. 600 000 kineser, ca. 36 000 amerikaner och 3 000 bland de övriga FN-länderna. Sammanlagt beräknas ca. 5 miljoner människor dog i detta krig, som i slutändan inte gjorde någon större förändring.

 

Källor:

http://sv.wikipedia.org

http://www.kalla-kriget.se

http://www.popularhistoria.se

Stig Lindberg var en industridesigner, illustratör och keramiker (1916-1982).

Bruno Mathsson själv.

 

Från början var det meningen att Bruno Mathsson, född 1907, skulle bli snickare som sin pappa. Pappan ägde en egen fabrik där de producerade klassiska möbler, och Bruno blev väldigt intresserad av utveckla möblernas form och funktion. Han förälskade sig i funktionalismen och gjorde självstudier på 1920- och 1930-talet för att lära sig mer. Röhsska Konstslöjdsmuseet i Göteborg kom att bli betydelsefullt för starten av hans karriär. Han lånade böcker och tidskrifter därifrån som skickades via tåg mellan Göteborg och Värnamo, där han var född, uppväxt och fortfarande bodde. Bruno fick även en väldigt viktig kontakt via museet, nämligen museets dåvarande chef Gustaf Munthe.

 

Bruno tillverkade en barockstol i furu som ställdes ut på en hantverks- och industriutställning i Värnamo för sin pappas fabrik, Karl Mathsson Möbelsnickeri. Av föreningen som arrangerade tävlingen fick han ett resestipendium så att han kunde ta sig till Stockholmsutställningen.

 

Med Stockholmsutställningen kom också funktionalismens genombrott i Sverige. Bruno lärde sig mycket och lyckades med hjälp av all kunskap skapa sin egen stil.

 

Gräshoppan med en böjd träram och en sits gjord av sadelgjord.

 

Den första av Brunos stolar som producerades var den som kom att kallas Gräshoppan. Det var Värnamos Lasarett som beställde stolen 1931 för att ha i sitt väntrum. De tyckte dock inte om den och tyckte att den såg förskräcklig ut, så de ställde undan den efter ett tag.

 

Han gav dock inte upp, utan studerade vidare på sittandets mekanik. Han satte sig bland annat i en snödriva för att få fram den perfekta sittkurvan till sina stolar. Under 1933-1936 gjorde Bruno därför en stolserie som kallades arbets-, vil- och liggstol mod. 36.

 

Med denna säng, ”Paris”, erövrade Bruno ett Grand Prix på världsutställningen Paris Expo.

 

1936 kom Gustaf Munthe in i i bilden igen. Han erbjöd Bruno en utställning på Röhsska Konstslöjdsmuseet för att få chansen att visa upp sina verk för en större publik. Det blev en fullständig succé och även Brunos stora genombrott. Året därpå var ett stort år för Bruno Mathsson, då vann han en massa priser på världutställningar och efterfrågan på hans möbler blev väldigt stor.

 

Brunos sommarhus i Frösakull, Halmstad, som idag är byggnadsminnesförklarat.

 

Då andra världskriget bröt ut 1939 pausades stolförsäljningen och Bruno reste runt i världen, där han bland annat fick kontakt med några stora arkitekter. Detta inspirerade honom till att börja bygga hus – de berömda Bruno Mathsson-husen med en tegelvägg och resterande väggar täckta med hans patenterade fönstersystem Bruno Pane. Tyvärr stötte man ofta på motstånd när man sökte efter bygglov, därför byggdes det inte fler än 35 hus.

 

Klassikern ”Pernilla”.

 

1955 deltog Bruno i H55-utställningen där han möblerade Svenska Slöjdföreningens informationshall. Han fortsatte sedan på möbelfronten under 1960-talet med att utveckla sina produkter och designade bland annat de praktiska utfällbara matborden. Bruno och matematikern Piet Hein designade sedan Superellipsbordet och Spännbordet tillsammans. Bruno skapade även klassikern ”Pernilla” år 1944, en vilstol som döptes efter DN-journalisten Pernilla Tunberger, och 1945 kom uppföljaren ”Pernilla 2”. Hans fru Karin Swärd fick en fåtölj uppkallad efter sig år 1969.

 

1969 visade Bruno upp sina möbler i Japan för första gången. Några år därefter hade en licenstillverkning växt fram och han tillverkade en möbelkollektion som var speciellt anpassad till Japan. Designern från Värnamo var nu känd över hela världen och lasarettet beställde in ”Gräshoppan” igen.

 

Brunos sista verk - ”Minister”-fåtöljen. Här i två olika färger.

 

Bruno Mathsson fick ett pris uppkallat efter sig för att hedras – Bruno Mathsson-priset, som delas ut årligen sedan 1984. Hans sista möbel gjordes 1986 och det var fåtöljen ”Minister”, efter det avled han tyvärr på grund av sjukdom. Hans möbler används dock fortfarande idag och beskrivs som ”moderna, fräscha och funktionella”.

Källor: Wikipedia och Bruno Mathsson International.

Som ett svar på de akuta bristerna av bostäder och basvaror år 1930 kom 1950 med alla idéer och lösningar. Hälsingborgsutställningen 1955, eller H55 som den brukar kallas var utställning som arrangerades av Svenska Slöjdföreningen (numera kallad Föreningen Svensk Form) i Helsingborg och var en uppföljare till Stockholmsutställningen 1930.

Carl-Axel Acking och en modell av hur utställningspaviljongerna skulle se ut.

 H55 invigdes den 10 juni 1955 av Gustav VI Adolf och den höll på till 28 augusti samma år. Både nationella och internationella företag, formgivare och arkitekter bjöds in från länder som Danmark, England, Finland, Frankrike, Japan, Schweiz och Västtyskland. Man visade upp nya idéer, nya material, nya varor och diskuterade bostadsfrågan. Detta gjorde man genom att presentera 50-talets nya möblerade ”standardlägenheter” för unga barnfamiljer. Utöver lägenheterna visade man även upp sex olika lösningar av småhus, med titlar som bland annat ”Bo litet”, ”Bo i radhus”, ”Bo i staden” och ”Bo på landet”.

På en hamnpir som kallades Parapeten, belägen norr om Konserthuset, byggde man utställningspaviljonger, konstindustriavdelningar och en permanent restaurang som döptes till samma namn som piren. Carl-Axel Acking designade paviljongerna och Bengt Gate designade restaurangen och konstindustriavdelningarna. Det tog lång tid att bygga i och med den kalla vintern 1955, men man lyckades med hjälp av en kraftansträngning i slutet bli klar i tid. Idag finns ingen av byggnaderna kvar förutom restaurangen. H55-utställningens kända symbol är designad av Anders Beckman och fanns på prydnadsföremål, informationstavlor, flaggor och så målades den upp i jättestora format vid vägen till entrén.

H55-utställningen var en av de stora konsttillställningarna under 50-talet och något man helst inte ville missa!

Källor: Wikipedia, denna hemsida och designtidskriften FORM.

Charterresor, rockmusik, Coca-Cola och vida kjolar - 1950-talet i ett nötskal. Efter kriget höjdes levnadsstandarden och det började gå bra för industrier igen. Man kom ur den depression som varat under kriget. Saker som frigjorde endorfiner hos 50-talisterna var det amerikanska levernet.